Saker att göra när du är 40 och singel

Att göra det mesta av dina pengar utan en partner. Vara singel presenterar några unika ekonomiska utmaningar planering. Oavsett om du är singel genom val, eller som ett resultat av en nyligen upplösning eller skilsmässa, finns det några saker du behöver tänka på när du hanterar pengar bara för dig själv. Det är lite lustigt men efter 14 år som singel ser jag mig ändå som en 'förhållandetjej'. Kanske är det för att jag nästan konstant var i ett mellan åldern 16-26? Kanske. Men nu sitter jag här. Precis passerat 40-strecket och ungefär så singel man kan bli. Och hur känns det? Röj i garderoben och damma i köksskåpen. Att ta tag i saker och avsluta projekt är befriande! 6. Se en kul film. Njut av att kunna välja själv. 7. Boka en resa ensam! Våga! Många resebolag har resor för singlar. Ett utmärkt sätt att komma bort från vardagen och lära känna nya människor och kulturer. 8. Börja träna. Jag hade allt en gång i tiden, dvs sambo, fint boende och bra jobb. Nu har jag visserligen en ok lägenhet, pengar och jobb men lever som singel. Kanske träffade du någon på gymnasiet eller på högskolan som du höll ihop med fram tills idag när du nu är i 30- och 40-årsåldern. Men kanske behöver det inte vara en dålig sak att bli ... Dejting bör man aldrig ta för seriöst, även om man är över 60. Du kanske har varit seriös i 40 år i streck – uppfostrat familj, jobbat på din karriär osv. Men nu är det dags att slappna av och bara ha roligt. Ett bra sätt att träffa män och kvinnor över 60 är att börja med nya hobbys som utövas i en positiv och rolig miljö. Att mötas på riktigt! Vi får saker att hända, häng med du också! Hos oss står du som är singel mellan 40 år och uppåt i fokus. Vi ger singlar ett roligt och berikande sätt att träffas och vi tror på vikten av det ska finnas mötesplatser i verkligheten där det är lätt att delta.

En lite annorlunda tanke i det stora hela [Seriös]

2015.11.10 05:29 Liquidedust En lite annorlunda tanke i det stora hela [Seriös]

Satt och funderade lite, kan väl själv klassificeras som en evig singel nu när jag passerat 30 och närmar mig 40 med stormsteg.
Har aldrig varit en person som kvinnor i största allmänhet varit intresserad av, aldrig haft ett förhållande, aldrig varit på en date.
Inte så att jag inte kan ha en konversation med kvinnor, är ej heller direkt blyg.
Under skoltiden brydde jag mig inte så mycket, höll på med sport, var vältränad men hade lite nördiga hobbies så ansågs väl vara lite annorlunda.
Sedan kom man in i arbetslivet och började jobba, fokuserade på det ett tag men insåg att fler och fler runt omkring en hittade en partner och började bilda familj osv.
Började bli lite mer fokuserad på att hitta någon man kunde dela livet med, träffade en del folk via vänner och bekanta men ledde inte direkt någon vart.
I mångt och mycket verkade mer som man i princip var osynlig för det motsatta könet.
Några år till och man kom in en bit i trettioårsåldern och provade nätdejting för varför inte, har ju misslyckats med allt annat.
Så har kört med ett par olika tjänster och försökt få kontakt med de kvinnor so verkar intressanta men har på tre år lyckats med konststycket att inte fått en enda reply eller intresse från någon av det motsatta könet.
(vilket iofs kanske är lite av ett rekord som man kanske ska vara stolt över)
Så nu när fyrtio börjar närma sig börjar man liksom fråga sig själv, och är egentligen min tanke med inlägget.
Är det dags att börja inse att man kommer vara ensam för evigt och aldrig träffa någon?
--- Uppdatering om mitt liv nedan, och WALL OF TEXT varning ---
Så låt se vart ska vi börja!
Detta ska inte ses som en snyfthistoria på något sätt, och jag tycker inte synd om mig själv och söker ingen medömkan på något sätt så folk är medvetna om det. Försöker bara dela med mig av mitt liv och skriva av mig lite.
Jag var väl ganska ensam som barn, och kanske till och med lite ”speciell” som man sa på den tiden. Umgicks bara direkt med 2-3 vänner och spenderade stor del av min tid i böcker och lärde mig saker via att läsa från tidig ålder (kunde läsa på egen hand från 5 års ålder).
Pga detta så ansågs jag även vara annorlunda av andra barn vilket ledde till viss utstötthet och man blev då ett enkel mål för mobbning och hån, vilket fortgick till stor del av min uppväxt och genom skolgången.
Till det stora hela höll jag väl till mig själv så mycket det gick, och fokuserade på mina intressen. Läste mycket, höll på med TV Spel och även i tonåren började jag träna och höll på med friidrott löpning på korta distanser.
I det stora hela fokuserade jag på det jag tyckte om i mitt liv och fick mig att må bra och till stor del undvek jag sociala sammanhang där jag kände att saker och ting inte riktigt var till min fördel. Hade få vänner och till viss del de jag umgicks med var andra som ungefär var i samma situation som mig själv, vi som var lite ”annorlunda” och inte riktigt passade in bland alla andra.
Tonåren kom och så puberteten, kom in i de tidigt vilket var trevligt för träning, men mindre bra för det sociala spelet; försök vara den första som får skägg och bli hårig, leder tyvärr till mer mobbning och utanförskap när du redan anses vara annorlunda.
Killar började intressera sig för motsatta könet mer och mer, och ska väl säga det gjorde väl en annan med. Tyvärr så blev det så att i mångt och mycket var jag killen som var annorlunda så jag undveks av de flesta och blev till viss del mer isolerad.
Blev helt enkelt att man fick fokusera på annat och göra något av sig själv i stället, så började med datorer och programmering samt skaffade mig ett deltidsjobb för att kunna ha råd med min nya hobby (detta är fortfarande runt tidig gymnasieålder).
Började på estet när det kom till Gymnasiet då jag inte riktigt visste vad det skulle bli av med mig, men jag var bra på att teckna så tänkte ”varför inte”. Som estet på mitt gymnasium tja, ansågs man vara annorlunda helt enkelt. Vi hade vår egen flygel på skolan och umgicks inte direkt med de andra eleverna och man träffade samma 20 pers varje dag.
Då jag hade ett jobb och tränade på fritiden samt ett stort fritidsintresse och ingen direkt intresse för att festa så blev jag lite av den där personen som man inte riktigt brydde sig om. Snackade mest med lärarna på lektionerna och ingen direkt som bjöd in mig på fester eller grejer på fritiden.
Hade dock vänner skall tilläggas, men vi höll mest på med rollspel, figurspel och tv-spel på fritiden. Träffade ytterst få människor utanför min bekantskapskrets som jag ärligt kan säga bestod till 100% av killar vid detta tillfälle.
Runt detta tillfälle blev jag även ”vän” med en person vars egentliga syfte med att ha mig som vän var att i slutänden utnyttja mig i sitt eget syfte gällande brott. Själv förstod jag inte riktigt detta utan var glad att ha hittat en ny bekantskap helt enkelt.
Tyvärr slutade detta i att i slutänden blev dömd för flertalet brott och helt plötsligt blev personen som var straffad innan han hunnit bli myndig. Förlorade även mitt jobb i samma veva då ”vi kan inte ha någon här som är dömd för brott, du måste förstå hur det är i en liten stad”.
Detta började min situation som mycket ensam och hemmavarande för jag medge. Även mina vänner som jag haft försvann en efter en från min hemstad och började plugga eller arbete på annan ort och jag var inte direkt en person som hade lätt att hitta nya vänner.
Efter lite om och men och internet hittade jag lite vänner som hade gemensamma intressen och började driva en communitysida för rollspel internationellt. Sidan gick bra och vi var två personer som lyckades till stor del leva på det i fyra år. Jobbade då som webbutvecklare för sidan och var långe perioder i England då det var därifrån sidan drevs.
Mitt arbete då vi i princip bara var två personer som drev sidan var mitt liv, satt framför datorn heltid och träffade inte många andra människor än min kompanjon. Mitt sociala liv bestod väl i princip av att jag umgicks med min kompanjon på jobbet och privat och i bland gick vi t för en öl då och då. Men skaffade även en del andra vänner i England som än i dag får kallas mina riktigt nära vänner, dock så var det inte direkt så många kvinnor i mitt liv heller här. (dvs. vänner som fortfarande i dag du vet att du kan ringa och undra om det är ok att man kommer över för några dagar och gör något kul tillsammans)
Efter dessa fyra år ville jag ändra lite riktning och göra något annat av mitt liv, och ska även tilläggas var jag lite sugen på att vara i Sverige igen (saknade det lite). Är numera runt 24 skall tilläggas så för 12 år sedan ungefär.
Började en liten enmansbyrå som frilansare konsult, kunde äntligen jobba i Sverige igen då mitt brottsregister var försvunnit med. Jobbade som webbutvecklare och webbkille på min egen enmansbyrå. Jobbade hemifrån till större delen och hade inga direkta vänner kvar längre då jag varit borta från Sverige ett tag.
Det här höll väl på i 7-8 år, bodde ensam, jobbade till större delen ensam och umgicks inte direkt med folk alls förutom i jobbet när man hade möten och liknande. Började känna mig lite ensam men tyckte inte att jag direkt led av det, men kände att jag kanske skulle hitta något annat att göra och börja jobba som anställd i stället för det var lite jobbigt att driva ett företag då man aldrig hade någon direkt fritid.
Skall även tillägga att det är i dessa år jag blir diagnostiserad som Aspergare i vuxen ålder.
Fick jobb rätt snabbt på en designbyrå och blev ansvarig för webbavdelningen, jobbade här i ett par år, sökte mig sedan vidare för andra uppdrag och för att försöka få igång min karriär lite och med lite bättre lön osv.
Mitt jobb i stora hela bestod av att sitta framför en dator i stora hela, avdelningen bestod till 100% av män och de flesta var väl ungefär som jag. Duktiga på det dem gjorde men höll sig ensamma och var nördiga i stora hela.
Fick ett jobb på en liten firma efter detta som enda utvecklare för att system för att hantera byggnader och automatisering av dessa. I princip jobbade jag ensam här, skötte allting ensam och träffade mer eller mindre inga andra än min chef när han kom med specifikationer och förslag.
Kände efter ett år att detta inte riktigt var min grej, då det var ensamjobbet jag hade sökt mig ifrån för ett par år sedan. Lönen var helt ok, och gillade det jag jobbade med men valde att söka mig vidare till ett jobb där jag faktiskt hade lite mer socialt samspel med andra individer.
Vilket leder till min situation i dag.
Har ett jobb jag gillar i Stockholm men bor i en ort cirka en timme iväg med tåg, har en ok lön som jag inte ska klaga på. Dock har jag inga direkta vänner då det inte haft möjlighet att skapa nya bekantskaper under lång tid pga mitt jobb.
Jobbar som utvecklare och min avdelning på jobbet består av två andra killar och vi har vår lilla egna avdelning som är lite bortgömd från resten av företaget och vi träffar mest varandra och vi är väl rätt nördiga hela bunten och ungefär i samma situation hela gänget när det kommer till partnerskap.
Min arbetsdag består i princip av gå upp 0630, tåget 0730, jobba, hemma igen vid 1930~2000, laga lite mat, se någon tv serie eller spela lite tv spel sedan gå att lägga sig vid 2230 de flesta dagar och upprepa.
Helgerna spenderas väl till största delen ensam, om jag inte åker över till de bekanta jag har kvar i England för lite umgänge, detta då jag inte har några vänner kvar i min hemstad och inte i närheten av budget för att skaffa boende i Stockholm och försöka skaffa mig ett större socialt liv där.
Så det är väl mitt liv i stora hela, lever ensam, har inga direkta vänner i min närhet, träffar aldrig direkt personer av motsatta könet. Börjar kännas rätt ensamt i stora hela.
Som slutord, jag lider inte på något sätt av min situation. Jag trivs till stor del av att vara ensam, men om sagt börjar kännas att det saknas något och skulle vara trevligt att ha någon i min närhet att kunna dela livet med.
submitted by Liquidedust to sweden [link] [comments]


Känslor och saker man kan göra när man är ledsen - DEEP TALK 15 SAKER ATT GÖRA MEDANS DU SITTER HEMMA Saker att inte göra när du lär dig trading 17 saker du kan göra för att förbereda ditt hus inför vintern 7 saker du kan göra på SSO när du inte är Star Rider! 10 SAKER ATT GÖRA OM DU HAR TRÅKIGT SAKER DU INTE SKA GÖRA NÄR DU RAGGAR PÅ EN TJEJ (16+)

Singel och barnlös vid 40 - FamiljeLiv.se

  1. Känslor och saker man kan göra när man är ledsen - DEEP TALK
  2. 15 SAKER ATT GÖRA MEDANS DU SITTER HEMMA
  3. Saker att inte göra när du lär dig trading
  4. 17 saker du kan göra för att förbereda ditt hus inför vintern
  5. 7 saker du kan göra på SSO när du inte är Star Rider!
  6. 10 SAKER ATT GÖRA OM DU HAR TRÅKIGT
  7. SAKER DU INTE SKA GÖRA NÄR DU RAGGAR PÅ EN TJEJ (16+)

•Hur gammal är du? Jag är född år 2000. •När fyller du år? Jag fyller år 20 Januari. ... 20 SAKER ATT GÖRA MEDANS DU SITTER HEMMA - Duration: ... Tomas och Malin 44,314 views. Suggested by SME Alan Walker - Faded; Song Faded (Young Bombs Remix) Artist Alan Walker; Licensed to YouTube by SME (on behalf of MER Recordings); ASCAP, LatinAutor - SonyATV, CMRRA, Warner ... FÖR BÄTTRE KVALITÉ KOLLA I 1080pHD!!! 10 SAKER ATT GÖRA OM DU HAR TRÅKIGT Glöm INTE att jag har en giveaway uppe, den finns länkad i videon :) Hejsan på er! Idag så tänkte jag visa er 10 ... torsdag 28 november 2019 17 saker du kan göra för att förbereda ditt hus inför vintern Alive Right Här är några saker du kan göra för att göra ditt hus redo för vintern från att ... Vi alla går på minor när vi lär oss trading, i den här videon ser du vad du bör undvika samt vilken väg som är rätt att gå. Undvik minor, ta dig fram snabbare. -TITTA I 1080p60 FÖR BÄTTRE KVALITÉ- I denna videon så Berättar jag tips och tricks du inte ska göra när du ska haffa en brud :D Skulle vara najs om du som ny prenumererar och lämna en fet ... Känslor och saker man kan göra när man är ledsen - DEEP TALK ... 40. 17 SAKER ATT GÖRA NÄR DU ÄR LEDSEN! - Duration: 10:51. ...